”Ellen Linnea”
Min farmor föddes år 1899.
Hon blev 100 år.
Hon hatade männens blickar.
När hon var 14 år klippte hon av sig sina ögonfransar för att sluta vara vacker.
När min mormor var 53 år var hon mycket sjuk. En natt vaknade hon av att hon dog. Hon såg ljuset i tunneln. Hon började intensivt fokusera på sina barn. Hur mycket hon älskade dem. Då övervann hon döden.
Jag älskar dem och saknar dem varje dag. Detta är en hyllning till dessa kvinnor och hur de formade sina liv. Båda var sömmerskor med konstnärsdrömmar. Båda drömde om ett annat liv. I deras liv fanns inget val.
Jag berättar om fragment i deras liv. Genom att använda deras gamla pälsar, textilier och spetsar skapar jag en värld av deras inre drömmar. Drömmar eller mardrömmar. Jag tillför mina egna keramiska verk och våra liv smälter samman. Som de alltid har gjort.
Genom denna utställning vill jag ödmjukast tacka dem för att de gav mig livet.
